De senaste dagarna har stressen tagit över detta skepp
Skeppet är min kropp men jag är inte kaptenen
Klarar inte att sortera mina känslor
Blir oförskämt arg på den som minst förtjänar
Och när mörkret omsluter mig kommer tårarna
Har varit här förut
Då kantrade hela skeppet & jag föll överbord
Det vill jag aldrig mer uppleva
Då övertygad av att detta var slutet
Att bara klara av att andas...men inget mer
Nu vet jag att man kan överleva
Måste bara veta när jag ska dra i nödbromsen
Brukar ej vara så öppen om detta
Känns så naket & privat
Men idag var jag bara tvungen att skriva av mig
Kanske det kan lätta lite på trycket
Misströsta inte
Mitt ytliga jag finns fortfarande kvar
Den sidan där tankar kretsar vid andra viktiga ämnen
Vad jag ska packa ner i min Oslo-resväska
Ovanstående från underbara biskopsgården
Kan utan problem få plats i väskan
Stressen...ja den tänkte jag lämna hemma
Ta hand om dig nu och dra i nödbromsen!!! Inget är viktigare än hälsan och familjen, de nära och kära <3
SvaraRaderaSkickar härmed styrkekramar //dansfröken
Va rädd om dig
SvaraRaderaKram Lisette
Ja jag instämmer med ovan, även om jag vet hur svårt det är.
SvaraRaderaKram